Parallellt universum

I måndags kväll, så hade Jonathan ont i magen och kände sig inte pigg. Han var dålig på att äta och hans blodsocker var för lågt och vi lyckades inte få upp det. Vid niosnåret kräktes han, Lelle pratade med sjukhuset och de tyckte det var bäst att han kom in så de skickade en ambulans. Lelle åkte med honom och han blev inlagd på Barn 2. Första dagen och natten var Lelle hos honom och andra dagen och natten var jag med honom. Han har blivit bättre i magen, men har inte riktigt matlusten på topp än. Läkarna har sänkt och justerat insulinerna, så nu hoppas vi att det blir bättre.

Nu hade de en ny variant av säng för föräldrar att övernatta på… och om jag säger som så… den var liiiiiiite oskön. Det var en låg utvikssäng, med en konstig madrass på, det var hårda fjädrar i madrassen och de kändes… det gick bara att ligga på rygg för att känna minst av fjädringen. Det blev inte många timmars sömn på den sängen och när man hade lyckats slumra till så var det dags för blodsockerkoll på Jonte.

Igår kväll gick vi hem på permis, för att se att det funkade bra med blodsockret och på förmiddagen idag blev vi utskrivna. Blodsockret ligger lite pressat än så han får vara hemma från skolan veckan ut, vi vill inte att han ska få någon känning.

Skönt att vara hemma igen. Kändes lite märkligt att vara på barn 2 igen, senast vi var där var de 2 veckorna vi låg inskrivna när Jonathan fick diabetes förra året. Det känns som att leva i något slags parallellt universum, en annan verklighet. Dagarna är inrutade och i varje litet rum på avdelningen finns en familj med ett sjukt barn… sova, äta, provtagning, ronder, TV, lekterapin…. Många trötta och slitna föräldrar vandrar i korridoren. Men det är också skönt att få hjälp och se sitt barn bli piggare.